Fullt ut, här och nu
Det här är en artikel som jag skrev 2001 när Joel var nyfödd…
Allt eller inget…
Ibland undrar jag om inte en svensk kom på ordet ”lagom”. (Enligt min svåger finns ordet bara på svenska…) Det känns som om det hela tiden bara skall vara ett ”mellanläge”, aldrig riktigt fullt ut. Att släppa loss blir då lika med att balla ur eller gå över styr. Men är det vad Jesus levde och gjorde? Var han alltid sansad och kontrollerad? Jag tror inte det. Han är det bästa exemplet på att leva totalt och komplett med allt var livet innebär, glädje och sorg, festyra och gråa dagar. Men på inget sätt ser vi att han höll tillbaka vad han kände, och det utmanar mig.
Jag har just fått en son, min fru har blivit mamma och jag har blivit pappa till Joel John Anton Martinson. Folk springer inte runt och frågar: är ni glada, tycker ni att det är kul, har ni roligt? Ärligt talat så tror jag att det märks. Den lycka som jag känner görs nog synlig på många sätt. Exempelvis kan jag oavbrutet prata om det senaste och absolut sötaste Joel gjorde, eller så springer jag runt med honom på armen och ser ut som att ”det är så här det ser ut när vi föräldrar bär våra barn”.
På samma sätt ser jag att Jesus hela tiden lever i nuet och inte blundar för den bubblande glädjen eller den svidande sorgen. Det går alltså inte att beskylla Jesus för att vara beige, färglös eller okänslig. Han släppte loss sina känslor, levde och vann kampen mot likgiltigheten. Vår kallelse är att söka Herren så att Han kan ge oss samma frimodighet. Det är den bönen som födde sången: ”Det är Du, det är Du Gud som får mig att leva fullt ut, bara Du bara Du Gud ger modet att leva här och nu. Du har allting jag behöver för att orka med, jag kastar mig på Dig.”
Så helt sonika har jag bestämt mig för att inte missa ett ögonblick av livet bara för att det uppfattas som osvenskt att njuta av det som Gud ger. CS Lewis har sagt ”Jag gör varje njutning i livet till en kanal för tillbedjan.” Bra sagt.